Jag fick en tanke precis som inte slått mig innan.
Var hos doktorn nu på morgonen på grund av mitt lite förhöjda blodtryck. Man "ska" vara under 130/80 men jag ligger 125-135/85. Så jag är liiiite förhöjd vilket de nu vill bryta genom att ge mig mediciner i ett halvår som sen kan sättas ut med förhoppningsvis ett lägre blodtryck som följd.
Detta gav mig stora skälvan. Ska jag börja knapra piller nu också.. Det börjar med en tablett, sen blir man beroende av den och sen spinner det på. Tabletter för att hindra biverkning, som ger en biverkning som ger nytt piller osv.
TANKEN på att vara sjuk var mer skrämmande än att vara sjuk.
DOCK! har ingen sagt att jag ÄR sjuk, bara att de vill förhindra det med en tablett så jag ska må bättre.
Jag fick 3 alternativ.
* Gå på fortsatta kontroller vilket i längden kommer ge mig högre blodtryck bara av tanken - NEJ!
* Få en 24 timmars kontroll vilket betyder att jag ska gå runt med en apparat som varje kvart tar ett blodtryck... eeeeh nej tack.. fatta jobbigt
* Få en medicin i 6 månader, som inte är farlig eller klassas som medicin egentligen, ta ett nytt blodtryck inom 2 månader och sedan ny läkartid 3 månader efter det om blodtrycket låg bra.. vilket det till 99 procent av fallen gör.
så, nu ska Linda börja knapra piller.. Lite bitterljuv förtjusning över det hela.
Mitt blodtryck kommer med största sannolikhet bli bättre, vilket är bra, men att knapra piller känns som ett nederlag.. AJA, slå bort de tankarna nu.
Läkaren sa att det kunde jämföras med då man kände sig hängig i en förkylning och man tar 2 panodil innan man lägger sig för att må bättre när man vaknar upp.. precis så var det. Jag har lite förhöjd feber (blodtryck), jag tar 2 panodil (medicinen) och jag mår bättre dagen efter (ett halvår senare) TADAAA :)
Iallafall.. En annan jämförelse med att "ha kändlan av, eller att verkligen vara" är känslan av kärlek.
Jag har trott innan att jag varit kär. Jag har sagt att jag varit kär, men nu när jag verkligen VET vad det är att vara kär och att verkligen älska någon känns de förra helt ... verkligen inte som om jag var det.
Erik är den första stora kärleken i mitt liv, jag har TROTT att jag varit kär, men nu vet jag att jag verkligen inte har varit det. och det är både underbart men samtidigt lite ledsamt att man kan vara så "lättlurad"
Jag börjar mer och mer förstå min kompis Salimé i Beijing. När jag träffade henne var hon 28 år, aldrig haft en pojkvän och aldrig kysst någon i hela sitt liv.
I Beijing träffade hon Sam, ännu en av mina vänner. De blev pang tjong jättekära, blev tillsammans, KRAMADES och träffades jättemycket och gifte sig.
I sitt bröllop gav de varandra deras allra första kyss NÅGONSIN. Jag tror att Sam var typ.. 30+ då de gifte sig.
För mig är detta jätteromantiskt men samtidigt lite... wierd. Men då Salimé förklarade för mig hur hon kände, att hon inte ville ha någon att jämföra med. tänk nu om hon haft en pojkvän som var bästa kissern EVER! också var Sam, killen hon är superförälskad i ASDÅLIG på att kyssas. Fatta att tanken "och honom ska jag kyssa resten av mitt liv" kommer upp förr eller senare.
Så känslan av att vara vs att verkligen vara är en stor skillnad.
Jag kan känna mig sjuk innan tanken på att mina tabletter är för att FÖRHINDRA att jag ska bli sjuk infinner sig.
Jag kan tro att jag är kär, innan kärleken verkligen kommer och slår mig i ansiktet ;)
och jag kan tro att jag är dålig eller en hemsk person för att någon säger så, men till 99 procent av fallen är det DEN personen själv som är dålig eller hemsk.
Så mitt lilla budskap till er. Ta reda på om det är ni SJÄLVA som tycker så, eller någon annan som sagt det.
Och ta reda på om det är KÄNSLAN av det, eller om det verkligen är så.
Nu ska jag fixa till mig, rycka upp mig och ha en fantastisk dag.
först lunch med Aleksandra, sen fika med Mimmi i falkenberg och sedan vidare till Per och Emmelie i Kungsbacka/Fjärås där bad, middag och andr mysiga grejor väntar.
Seeya!
och nej! jag är inte deppig längre! Jag ska bara inse att detta är för mitt eget bästa. :)
Puss och kram
Och hjärtat! jag är VERKLIGEN kär i dig, och det är inte bara en känsla! ;)
