Så sa Lotta på bråkmakargatans pappa till henne.. och jag tror jag är släkt med henne.. innerst inne.
Eller så är jag en ny lilla my som min kära mor ha på armen, för jag ger mig aldrig
E talade om för mig nu i dagarna att jag ser till att alltid få min vilja igenom. Manipulerar jag inte honom så tjatar jag mig till det, eller så.. dam dam dam.. the big guns.. tårarna.. Funkar alltid på honom ;)
Problemet är.. att nu har han börjat förstå mina vägar, så han går inte på det längre.. attans.
Nej, men tillbaka till allvaret. Idag var 'a low point'
Dagen började helt fantastiskt med att vi drog oss länge, åt frukost, snackade massor, bara vara.. köpte en kaffe och solade vid nissan.. allt var heelt perfekt. Jag var ute och gick och allt flöt på som aldrig förr.. fram till kl 20 ikväll när E släppte bomben.
vi ska fira mormor på söndag, och han lovade att vara där. Han var faktiskt LEDIG och KUNDE vara där. restaurangbranchen har ju (som vi andra som utnyttjar den vet mycket väl om) ganska mycket att göra på helgerna.. bara det att jag inte Riiiiktigt förstått än att E faktiskt står på andra sidan och servar oss som är lediga.. hrm.. måste nog inse det
Nu behövde han jobba på söndag, och Linda for i taket. TOTALT! han hade ju lovat, han skulle ju vara där, han skulle för en gångs skull kunna spendera en heel helg ihop med mig. Jag var galet arg på honom.
Men sen sa han något som jag inte tänkt på. Vad är min mormor till honom? egentligen? Hon är min mormor, och han tycker väääldigt mycket om henne. Men egentligen, rent krasst... har han inget band till henne mer än genom mig. Han har tackat nej till EGNA familjemiddagar, bjudna middagar, storhelger, familjemedlemmars födelsedagar för att jobba. och jag flyger i taket för att han missar 3 timmar av MIN mormors födelsedagsmiddag, som han egentligen inte har något blodsband till utan följer med för att göra MIG glad och för att han tycker om henne.
Jag har varit väldigt orättvis mot mitt honom idag. skrikit, bölat och fått honom att få mer dåligt samvete än vad han behöver. Men just tanken att han faktiskt "lovade" och sen tackade ja och ... gud förbjude.. ändrade på mina planer gjorde mig fruktansvärt irriterad.. Jag är en enorm planeringsmänniska. Det ska vara på mina villkor i mina planer.. då mår jag bra. då har jag mitt flow. Men, det är inte alltid helt möjligt. Vilket jag tror är bra att jag är tillsammans med någon som INTE planerar minutsiöst.. Som inte har kalendern nerklottrad med planer.. När jag ska jag träna, när ska jag plugga, när ska jag åka dit, dit och dit. när ska vi ses, när ska vi ringas.. HERREGUD! hur orkar han med mig människan? Inte konstigt att vi råkar i luven på varandra.
För.. det kommer hända igen, han kommer få ställa in våra planer. Han kommer behöva säga ja till jobbet och nej till mig.. och.. och.. och..
DET KOMMER VARA OKEJ!. Jag ska bara inse det!
För det är inte MIG han tackar nej till egentligen. Han tackar ja till jobb så att VI kan fungera ihop. det är inte något personligt och inte något hemskt, jag måste bara åka till en sak själv. Jag måste ställa in en filmkväll, eller en bowlingkväll eller whatever.. men vadå? Jorden går inte under.. det blev bara inte som JAG planerat. som det stod i MIN kalender eller som JAG hade ställt in mig på.
hör ni? JAG, JAG, JAG!! Egoist... javisst!!
Han missar ju inte hela.. bara 3 timmar och han tar sig dit.. för min skull... när hans familj (för ovanlighetens skull) är samlade allihopa, väljer han att vara med mig, hos min mormor på middag.. och jag blir arg på honom..
du är envis som en gammal get. och jag är orättvis ibland. Jag är en egoist som är van vid att få min vilja igenom. Men jag älskar honom <3
'Det ordnar sig, det gör det alltid... jag sa det löser sig.. det kommer fixa sig till slut'
