Jag säger som Dolly Parton:
'Here you come again, just when I'm about to put myself together'
Just när jag vant mig vid att Leva utan honom, bara med mig själv får jag reda på att han kommer hem.
Då börjar hjärtat rusa, hoppet tänds igen och bara lite, för en sekund känns det ungefär som om man är nykär igen... Han kommer hem!!
2 sekunder senare får man reda på att han kommer åka från mig igen, han kommer hem, in i mitt liv och sen reser han igen..... Kommer jag överleva detta? Först och främst.. Vad händer när han kommer hem? Vad kommer jag känna? Vad kommer jag göra? VEM kommer han vara? Vem är jag med honom när jag är van vid att vara själv?
Kommer vi vara samma personer som för 4 månader sen, eller kommer vi vara de vi är idag. Lite starkare, lite bättre? Känslorna av att ses igen? Kunna prata utan en dator eller telefon?
Frågorna är många, känslorna är fler... Men inga svar kommer finnas innan vi ses....
Snart... Snart kommer vi veta
Innan dess gör det bara ont.
Ovissheten om framtiden.
Vissheten om verkligheten... Vad gör mest ont?
Du kommer komma hem, vara i mitt liv IGEN i en månad.
Sen kommer du åka igen. Ta ännu en liren bit av mig med dig.
Du kommer ta med det jag lyckats bygga upp utan dig och lite till.
Kommer jag klara av att bygga upp mig igen?
Du kommer vara borta från mig, minst ett år.. Och sen?
Jag förstår inte hur han kan ta beslutet om att lämna mig igen... Vad hade hänt om vi inte gjort slut? Det var ju bara en stund... Ett tillfälligt jobb, sen skulle han vara hos mig! Stanna hos mig.
Innerst inne visste jag redan sanningen, och det var tur att jag lyssnade på magkänslan.
Ska jag lyssna på den igen eller gå efter vad mitt hjärta känner?
Who can say why your heart sighs
As your love flies, only time
And who can say why your heart cries
When your love lies, only time
Who can say when the roads meet
That love might be in your heart
Who knows? Only time!
