bränd...

Jag vet inte vad det är som händer... ena dagen är jag på toppenhumör och nästa dag är jag nere som om jag grävt min egen grop..

Jag var på ullared med madde i lördags, och på vägen dit pratade vi om att jag var alldeles för godtrogen, jag tror för gott om folk och låter dem komma för nära inpå mig. Kanske sant, vad vet jag.. det är det enda jag vet och jag ser inte mig själv som en person som avspisar folk. Men jag håller med henne om att jag måste säga nej oftare och vara rädd om mitt hjärta. för det klarar inte av mer snart..

Har mött två underbara killar på kort tid.. den ena visade sig vara en stor skithög eftersom att han ville vara med mig istället för sin flickvän, men sen ville han inte lämna sin flickvän för mig? vill både ha kakan och äta upp den? Det slutade med att flickvännen blev sur på MIG och bad mig dra dit pepparn växer..

Den andre killen lovade mig dyrt och heligt att han inte skulle såra mig, ljuga för mig eller lämna mig.. Vilket jag i min sårbaraste stund såklart trodde på.. nu visar det sig att han Älskar om någon "H" som han träffat i karlstad.. Oh nä han skulle inte såra mig eller ljuga för mig.. Har ont om pengar på telefonen och loggar mystiskt ut från msn när jag loggar in... låter som om han är ärlig?

Jo, jag är för godtrogen... Jag tror det är dags att bygga en mur runt mitt hjärta och enbart dem med nycklar får komma in... brukar gå för de flesta andra.. för just nu orkar jag inte med att laga det mer.. det är helt enkelt så att jag inte ska ha en pojkvän... jag ska inte dela mitt liv med andra.. för var gång blir jag sårad och bränd..


FAAAN

var ska vi sova inatt

Igår var jag på date.. en lite mindre lyckad sådan... Men ja, ännu en lärdom rikare.. Och jag kom på ett par saker som var defintivit något som man kan tänka på.. eller som JAG kommer tänka på i framtiden..

1. Kom inte försent då ni stämt träff ( att stå ensam och vänta är ingen hit)

2. städa upp innan personen kommer

3. Var inte ironisk om du inte är säker på att personen du är med VET om att du är en person som lägger iroinska kommentarer.. I en spänd situation tar man det mesta på allvar

4. Förbered saker ni ska göra.. Att höra "vad ska vi hitta på?" är inte det roligaste då du bjudit hem någon.

5. Låt inte personen åka hem utan att du sagt hejdå.. Om än att träffen inte blivit bra, ska man alltid säga hejdå.

___________________________________________________________________


Idag har det gått 1 vecka och en dag sedan jag åkte från Beijing. En del av mig är fortfarande kines.. jag cyklade för första gången idag på.. ja.. över 3 månader, men det satt fortfarande i :) haha

Jag har även blivit uppsatt på 2 förskolor som vikarie, och jag ska skicka in mitt CV till två andra förskolor i slutet på veckan, så jag hoppas att där kan bli någon timme iallafall!

Men nu ska jag ta något att äta..

<3

Buissnes lounge

Ännu en gång har jag inte skrivit på urlänge. Jag vet inte varför jag inte kan få in det som en vana.

Nu har mamma och jonas kommit och åkt igen. Deras tio dagar kändes som... 2 sammanlagt, tiden gick så groteskt fort! Det är väl som man säger att tiden går fort då man har roligt.

Just nu sitter jag i Buissnes loungen på Beijing Capital Airport med Micke, tack vare honom kom jag in hit :) Tack vare honom fick jag även hem all min packning som jag samlat på mig under 6 månaders vistelse i Beijing. Han hade 50 kg som han fick ta och jag fick ta 20 kg. Tillsammans fick vi alltså ha 70. Min packning blev 52 och hans blev 18 :P haha, tur att jag hade honom. :)

Igår hade mina vänner avskeds fest för mig hos en gemensam vän. Den var väldigt trevlig. Många skratt och någon tår. Idag ska jag som ni säkert förstår hem igen. Jag tror inte att max ännu förstått att jag inte kommer tillbaka igen. Han är van vid att Micke åker hit och dit och kommer hem med en present. Men om då inte jag också kommer med hem? Att jag stannar kvar i sverige?

Det kommer bli väldigt tomt utan mina två små pojkar. Och jag tror att Max kommer sakna mig mest. JAg fällde nästan en tår då jag skulle säga hejdå till britt och max idag. JAg tror inte att JAG insett att jag inte ska åka tillbaka :P



Beijings flygplats är den Största jag någonsin sett.. Kastrup är stor, men denna.. är (enligt micke) groteskt stor. Man måste åka tåg från inchekningen till alla Gates.. och tåget tar 5 minuter.. TÅG!!! :O SEn promenerar man runt i själva flygplatsen i 25 minuter innan man kommer till sin gate. På vägen dit ser man kinesiska dansare utklädda till hästar, åsnor, sminkade som attan och annat kul. Nej, en väldigt intressant plats.

Men nu ska jag surfa runt på lite andra platser.. :)
SEs om några timmar..
<3

jag glömmer aldrig ett ansikte

Både idag och igår hände det något ganska roligt. För att ni ska förstå måste jag dra bakgrundsfaktan..

För nån månad sen när jag var ute på min joggingtur i parken stoppade en kille mig och frågade om jag hade bråttom hem.. han ville nämligen prata lite.. och social som jag är stannade jag och pratade med honom.. Längre in i konversationen visade det sig att han ville gå ut på date med mig.. men det var jag inte ett dugg intresserad av.. och för att bli av med honom gav jag ut mitt nummer och jag fick hans (nu i efterhand kom jag på att jag kunde använt ett telefonförsäljarnas nummer.. men så smart var jag inte då.. mitt uppe i varv efter en joggingtur och trött som ett as.. hrm, fungerar hjärnan som den ska då?)

Iallafall.. han började såklart skicka sms till mig.. hade förstått mitt namn fel osv.. så han hade nog inte lyssnat så noga.. thank god! .. Men, då han började skriva saker som att han ville träffa mig osv så lade jag korten på bordet och låtsades vara min pappa från början.. spelade som om jag inte visste vem han var och bad honom lämna sin dotter ifred.. Då killen FRIADE TILL MIG genom min "pappa" lade jag in dödsstöten "no, i'm not DATING my daughter.. but, you're not either.. and you're definetely not gonna marry her.. so back off! " och den dess hörde jag inte av honom förrän igår..

Då han ÄNNU EN GÅNG var i parken.. dock innanför ett av stängslen som var runt en fotbollsplan.. men han kände igen mig och ropade efter mig.. som tur var joggade jag och spelade som om jag inte hört honom.. men fatta läskigt.. efter flera månader kommer han fortfarande ihåg hur jag såg ut :S örk.. han hette henry tror jag.. äcklig typ iallafall.. men han har ännu inte skickat sms.. så jag vet inte om han trodde att han såg fel eller något.. eller så kanske han inte vågade skicka sms till min pappa :P


Idag hände en liknande incident. För någon vecka sen var jag på 798, ett konstnärsområde med olika gallerior osv med tre kompisar. då vi var där körde en kille förbi på en harley davidsson som tutade på oss och vinkade. jag tänkte inte mer på det, tänkte väl att det var för att han ville imponera eller något.

Idag då jag skulle ut och shoppa mötte jag en kille i hissen. Jag tror jag har mött honom någon gång i entredörren men inte lagt märke till honom mer än att han var blond, västerlänning och kunde engelska.. Men, tydligen kände han mig. för det var nämligen HAN som tutade på mig då vi var på 798. ibland är det läskigt hur olika man lägger märke till folk. han kände igen mig så pass mycket efter bara ett par gånger vi mötts att han kunde känna igen mig på ett stort ställe som 798... Men visst västerlänningarna sticker ut.. och då man bor i samma hus kanske man lägger märke till varandra mer..

vissa säger ju "jag glömmer aldrig ett ansikte".. han kanske var en sådan ...


nu ska jag snart iväg till the embassy.. ska bli underbart att träffa alla igen :)


Idag regnar det förresten.. första dagen på tre månader. Jag och britt skrattade åt det idag.. i sverige blir man förvånad om det är TORRT första gången på 3 månader.. här REGNAR det var tredje månad.

<3

Ett rum med utsikt

Nu sitter jag här, i min fönsterkarm (en sådan bred fönsterkarm där vi lagt en madrass och som är perfekt att sitta i... sådan har jag önskat mig sen alla filmer jag sett den i :) haha ). På 27:e våningen en vårdag i februari.. Det låter sjukt att säga det, men vi hade upp mot 13 grader varmt idag. Strålande solsken, blå himmel och "ren" luft. (ren för att vara Beijing, men fortfarande ex antal procent mer föroreningar än maxvärdet i Sverige). nu är klockan nio på kvällen och det är fortfarande 6 grader varmt.

Jag har precis tagit en lång dusch efter en halvtimmes joggingtur i parkerna i området. underbart skönt att komma igång igen, det är detta jag har väntat på. Jag har varit grinig ett tag nu bara för att det har varit så förbaskat tjockt varje dag. Man har bott som i en bomullstuss.. Max och jag har inte varit ute på över en vecka, och sam har inte varit ute sen de var i sverige. Så ÄNTLIGEN kom en fin dag. :)

Så idag var jag och sam ute i 1,5 timme i förmiddags, efter lunch åkte jag iväg till ett område som heter 798 med Winnie, Maggie och Vincent. 798 är ett "konstkvarter" med en massa utsällningslokaler, målningar, grafitti, "pimpade" bussar och bilar och allmänt häftigt :) jag åkte hem vid sex, åt middag och nu har jag varit ute och sprungit. Har varit en underbar dag


imorgon fyller micke år, så då blir det lunch på den underbara restaurangen SALT, sen ska jag träffa Alida och sen.... middag med familjen antagligen..
nu är det bara en vecka till Jonas och Mamma kommer. ska bli jättekul! :)

<3

meningen av ord

Vi föds, vi lever och vi dör.. det är livets gång.. enligt många. Vad många dock inte berättar är att vi påverkas. Vi påverkas av andras födsel, av andras liv och av andras död. Andras anhöriga, närstående, inte lika närstående men ändå kännande.

Problemet är, att om än du inte kände personen, känner du NÅGON som kände NÅGON som dog. just nu stämmer det in på mig. inom loppet av en vecka har två av mina kompisars närstående gått bort. Först en tjejkompis mamma, och sedan igår, min nära väns bästa kompis.Jag kände dock ingen av personerna, men påverkas pga av att mina vänner inte är som de brukar.

Jag vet inte vad jag ska prata om. OM jag ska prata med dem, eller om jag ska låta dem vara ifred. Det sjukaste är att jag kan känna stämningen de känner på över 700 mils avstånd. jag kan känna deras smärta, sorg och otroliga kamp över att möta nästa dag. och vad kan jag göra? Säga den vanliga meningen: "jag beklagar sorgen, jag finns här om du behöver mig". De välanvända orden som har sagts i generationer efter generationer men som jag just i denna stund ska ge någon liten lindring. Men jag hoppas som sagt att de vet att jag finns här. Att dom vet att jag önskar att jag kunde sitta bredvid dem och låta dem gråta ut på min axel. att de vet, att jag tänker på dem, mer än någonsin... Jag hoppas att tankar kan färdas 700 mil till dem, till deras hjärtan och ge dem lite mer hopp och styrka. Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden så de får säga de sista orden som de nu önskar att de hade sagt. Att de kunde få tala om hur mycket de älskade personen.. Vilket de nu hoppas att personen visste...

Det mest skrämmande är, att jag VET att det någon gång, långt i framtiden (önskar jag) kommer vara JAG som kommer få höra de orden.. De för mig uttjatade orden, eftersom att jag känner mig hjälplös. Men förhoppningsvis kommer jag se dem på ett annat sätt då... Kanske kommer jag vara vara tacksam för att mina vänner säger dem. Och kanske kommer jag tänka tillbaka på den gången då jag själv sa dem till någon annan fastän att jag kände mig så hjälplös som jag gjorde... den där kvällen i Beijing i februari.

<3

bubbelvärld

jag som trodde att jag kunde fly från verkligheten.. men tji fick jag. Jag insåg nyss att verkligheten hann ifatt mig i förrgår... av en händelse pratade jag, micke och britt och högskoleprovet vid matbordet. efter middagen och då jag diskat (duktiga jag) satte jag mig vid datorn och knappade in "högskoleprovet" på google.

Det visade sig att sista ansökningsdagen var den 15:e februari.. alltså söndag nästa vecka. Vilken jäkla bonnatur att jag kollade upp det, annars hade jag stått i mars med skägget i brevlådan och insett att "hoppsan, jag kan inte söka in mer än på mina gymnasiebetyg, och kvoten för högskoleprovet är högre"

Allt jag inte tänkt på då jag har varit här kommer helt plötsligt finnas framför mig mom... 3 veckor :S snacka om att jag måste njuta till fullo av min bubbelvärld. :P

<3

Jag fick förresten en del bilder från min danske vän thomas. Då vi var nere vid hou-hai fotade han tydligen mig och jesper då de tände på ett helt band med smällare. en väldigt... charmig bild måste jag säga ;)

Igår var dock ingen charmig dag för mig. Därför jag inte skrev ett inlägg.

Igår natt/morse vaknade jag kl 3 på natten av att jag hade en lusig dröm. Jag vandrade runt på en tunnelbanestation som var kantad av Paket. Vissa paket innehöll mina vänner och andra materiella saker såsom gosedjur osv. Det hela gick ut på att jag skulle plocka med mig paket hem. Men paketen gav mig speciella känslor då jag tog dem. vissa fick mig att må dåligt, riktigt "må illa" dåligt, och andra fick det att försvinna.

Vad jag inte insåg förrän jag vaknade var att detta var hur jag mådde. Jag mådde förfärligt illa och min mage vände sig ut och in, så jag rusade in på toaletten. utan att ge för många detaljer, fortsatte detta fram till 10 på morgonen. i början var det var 20:e minut, då min mage var tom och jag bara hade vatten i magen var det var timme. Och därimellan hann jag nog få lite vila mellan illamående-attackerna.

Fram emot 14 då britt och micke kom hem från deras lunch på SALT (max hade namnsdag så de passade på att ta tillfället i akt att äta en god lunch)provade jag att äta lite bröd som de tagit med sig hem. Jag åt långsamt eftersom att jag var rädd att maten inte skulle stanna kvar. Jag somnade runt 16 och vaknade igen vid 18 då mamma ringde och britt frågade mig om jag ville äta middag med dem eller sova vidare. Jag valde att äta, tänkte för min egen skull.. Så jag gjorde te, en skiva rostat bröd och lite buljong.

På kvällen, runt 20 började jag bli hungrig igen, så jag tog en tallrik flingor och satte mig för att se på Jessie stone, en kriminalserie som vi börjat se på. Sen somnade jag vid 23 och sov som en stock hela natten.

En bra sak med att vara sjuk är att man har tid att se på film. Jag har sett på pippi, madicken, barnen i bullerbyn. en total nostalgitripp! :) haha

Men att detta är första gången jag är sjuk är ganska fantasiskt om man tänker på hur många taxibilar jag gått in och ut ur, alla kundvagnar, shoppingkassar, dörrhandtag. Usch, bara tanken får mig att vilja ha på mig gummihandskar hädanefter.

Idag mår jag bättre, jag har kunnat äta och mådde inte illa då jag vaknade. Tyvärr är jag väldigt öm i hela kroppen, speciellt nedre magen och halsen. Men antagligen är det väl ett bevis på hur hårt min kropp jobbade under 7 timmar. Jag är bara glad att jag inte mår illa!

Tack för alla fina sms som jag fick igår :)

<3

Modell

Om jag inte blir fotomodell vet jag nu hur det är att sitta modell för att bli avmålad. Har man winnie som konstnär är det inga problem.

Hon kom till mig två förmiddagar mellan 10-13 och här är resultatet av 6 timmars... tjejsnack? Jag önskar att jag kunde måla. Hon satt och pratade som om hon inte gjorde någonting, tittade på mig då och då- gav mig ett leende då hon insåg att jag studerade henne och målade det här?! Jag är fortfarande i chock..

Jag kan inte låta bli att gå till min fönsterkarm och titta på den.. Det kanske inte syns så mycket där, men då man har den framför sig, kan man inte förstå att denna bild, kom från frihands-skiss, till vattenfärg till en färdig bild av mig.

Vissa har blivit välsignade med en talang! :)

Kinesiska nyåret

Kinesiska nyåret, vad ska man sammanfatta det som? Sjukt? Konstant oväder i oändlighetens färger? Total kaos? Ja, jag har inte ord för det.

Inte nog med att de smäller smällare framför fötterna på en, de ställer ut fyrverkeripjäser MITT på gatan och tänder fyr. Raketerna är så starka att de sätter igång bil-larmen. De är så starka så att lamporna i trapphusen börjar blinka. Och detta pågår i ytterligare 1vecka!!!!! Vi har inte ens överlevt första veckan sedan nyår.. "högtids-smällandet" kommer pågå i 15 dar.. men vilken galen fyrverkerigubbe kommer vilja sluta smälla bara för att man ska... jag är faktiskt i Kina.. Jag hade förträngt det för en sekund där. Just nu smäller de precis utanför Britt och mickes sovrum, där lille Sam sover nu.. Jag undrar hur hårt barn sover, för han har ännu inte sagt ett ljud.

Jag kan inte ljuga och säga att jag inte tycker om färgerna och formerna.. bara man slipper smällandet. Nyår utan ljud? Fantastiskt. Färgerna är helt fantastiska och variationen...... vissa liknar vattenfall, andra går från vänster till höger, andra nerifrån och upp. Vissa brer ut sig över himlen som ett täcke medan andra bara stannar som små stjärnor i en kavalkad av ljus. Jag vet inte hur man ska förklara det. Vissa skickas upp som ett pärlband medan andra kommer med någon millisekunds mellanrum. Det är fantastiskt.. Men i (minst) 15 dagar i rad? Jag tror jag kommer kräka över fyrverkerier... De som är som mest entusiastiska börjar avfyra raketer en månad innan kinesiska nyåret och fortsätter 1 månad efter.. så, snabbt räknat, här har MINST smällt 2 månader i rad.. Tack och lov för att man får öronproppar då man reser ekonomi flex med SAS! :)

Problemet är att man aldrig vet NÄR de kommer, HUR LÄNGE de kommer smälla på samma ställe och VAR de kommer.. annars hade jag stått redo med kameran så att jag kunde ge er ett smakprov. Jag kommer lägga upp en del bilder från själva "nyårsaftonen", men de som smäller nu är ännu närmre och större. Men jag antar att det kinesiska nyåret måste upplevas på plats.. Så att man får känna trycket mot bröstet (även om man vistas inomhus).

Men, annars är allt bra. Jag träffade min danske vän (med bihang) två kvällar i rad. Bihanget var väldigt trevliga de med, fastän att den manliga delen, Jesper, tyckte att det var jättekul att mobba mig för att vår termometer visade plusgrader då hans "erfarna näsa" talade om att det var minusgrader. Fråga mig inte, men han tyckte att det var superkul. Hans flickvän, Birgitte, var en väldigt tyst men trevlig person. Och Thomas, mannen i centrum, var som vanligt på strålande humör, om än att han inte gillade att prata om vår flygresa... :) haha

De fick mig dock att testa Beijings barer, så nu vet jag att long island Icetea, blir starkare blandad ju längre kvällen lider.. Borde det inte vara tvärt om? Priserna blir dyrare efter 19.. så man ska dricka sig full innan 19, annars blir det en dyr kväll..

Sköt om er !
<3

Yes Milord

Idag har jag vänt upp och ner på hela mitt rum. Vi skulle förnya mitt residence-permit som man måste göra varje gång man ska bo i Beijing. Residence-permit är typ, uppehållstillstånd. Man måste bevisa att man har någonstans att bo, så att det inte är några illegala handlingar som sker.... ja, fråga mig inte.. men så är det iallafall..

Så, idag skulle vår Ayji åka iväg för att förnya mitt residence-permit, men tydligen behövdes mitt gamla för att kunna bevisa att jag redan hade blivit godkänd (öööh?). Men detta kom vi på efter att Ayji hade åkt. Så då micke kom hem vände jag upp och ner på mitt rum för att hitta det gamla. Jag drog ut min byrå, tittade igenom hela garderoben, nattduksbordet osv. Vid fem, då Ayji hade åkt hem, såg vi att hon hade lyckats ordna det utan att mitt gamla behövdes. Jag fick iallafall städat mina lådor :P haha

Under tiden jag städade hittade jag en del gamla papper från olika the embassy möten. Ett av papperna jag hittade var kvinnans roll i det kristna äktenskapet. Enligt den strikta amerikanska protestantiska livsstilen. Att mannen är högre än kvinnan, mannen bestämmer allt i hemmet.. Tycker kvinnan annorlunda ska mannen respektera hennes omdöme, men behöver inte rätta sig efter det.

Jag har inte skrivit allt som står där, men grunden är att mannen är "äktenskapets huvud". Den som bestämmer och så är det med det. Det som är mest svårt att smälta var, att under den träffen vi pratade om äktenskap och diskuterade våra föräldrars äktenskap, var det JAG som hade en underlig syn enligt dem. Hur mina föräldrar kunde vara jämställda var sjukt. Det var antingen så att min mamma var feminist eller min pappa som inte vågade säga ifrån. Det kunde inte vara så att de båda mådde bra av att höra varandras åsikter och tyckte att man skulle jämka och bestämma tillsammans. Det var ett sjukt äktenskap enligt dem.

Jag kan tänka mig att om msn lever i ett område, en by, en stad, där ALLA är konservativa och tänker på detta sätt är det en naturlig livsstil. Men i dagens samhälle där allt har blivit mer och mer jämställt fungerar inte äktenskap som dessa för mig. Förr var det mer förståeligt eftersom att det var mannen som arbetade och kvinnan som stannade hemma. Mannen hade i många fall utbildningen eftersom att söner var mer "värda" eftesrom att arvet skulle gå vidare till honom. Hela vårt samhälle var sådant. Idag är det inte så! Jag vet att vissa kanske tycker annorlunda, därför släpper jag detta nu.

Poängen var, att jag kommer ihåg vilka debatter vi hade här hemma efter att jag kom hem och berättade om kvällens träff. Och då jag hittade pappret kunde jag inte låta bli att visa det för micke, britt vände på klacken redan då hon hörde vad det handlade om : "okej, det är sådant halleluja prat, det bryr jag mig inte om" medan micke satte sig ner och läste igenom det och sa sedan:

"älskling, kan vi inte införa detta. Att du börjar kalla mig för 'milord' eller 'sir' hädanefter." så hela kvällen har micke skämtat om att vi inte har sagt 'yes sir' eller 'yes milord' efter varje tilltalning.

Jag tror att detta kommer vara ett tag :P


Iallafall, imorgon blir en fullsmockad dag.
10.00 Sam-vakt
12.00 lunch
14.00 samling i Hou Hai för "stolsåkning" på houhai sjöarna (stolar som de har satt fast skridsko-skenor på, som man tar sig fram på mha skidpinnar)
18.00 dumpling-bakning hos Gina

Det ska bli jättekul, jag har lovat att ta många bilder både på stolsåkningen och dumpling baket. Men jag berättar mer imorgon!

<3

Iskallt

Jag tror att detta nog har varit den kallaste dagen jag kan komma ihåg. Jag säger bara USCH för sibiriska nordanvindar.. Det är nu -11 i Beijing och med vinden blir det -21... enligt vissa beräkningar.. enligt mig- ÄR DET FÖRJÄKLA KALLT I VILKET FALL SOM!!!!!!!

Iallafall... Idag har jag... Byggt tågbana, lekt med bilar, läst bok, spelat fotboll, fixat naglarna, köpt jeans, gjort dagens goda gärning, varit på the embassy, frusit häcken av mig, och sitter nu här.. Jag har mycket att berätta idag.

Låt oss börja med Max och min fotbollsmatch. Den gick ut på att jag skulle stå på ena sidan av korridoren och Max på den andra. Som de flesta vet är jag snedfotad, iallafall då jag spelar fotboll, så bollen kom inte alltid där Max ville att den skulle komma. Han blev väldigt irriterad över att bollen både träffade skostället och väggen (det ska dock tilläggas att det slog på en decimeter åt båda hållen). Efter det var jag väldigt noga med att träffa där Max tillät. Men att HAN sedan kunde sparka så jag fick springa runt halva vardagsrummet var bara roligt. Han är för go´, men ibland räcker inte tålamodet :P

klockan tre var jag ledig, och jag åkte iväg till Yashow, en klädesmarknad. Resan dit tog 40 minuter pga av trafik-köer, vilket inte var lika roligt. Jag vandrade runt i en halvtimme, köpte ett par jeans, men kände mig ganska snart som en sardin i en sardinburk, och flydde fältet för att sätta mig i en stor, bekväm, RYMLIG fåtölj och få manikyr!... mmmm, livet :) Efter en timmes fixande och massage och andra lyxigheter begav jag mig av ut till parkeringsplatsen för att hitta en taxi.. Vad jag inte insåg var att vinden hade blivit ännu värre än då jag åkte, så där fanns praktiskt taget INGA taxi's att hitta. Då jag väl fick tag på en var det en familj på två äldre damer och en liten pojke som ville ha samma taxi.

Först hade jag tänkt sätta mig i den och vara den egoistiska person som man behöver vara i dagens Beijing. Men efter att ha sett pojkens frusna, trötta och ledsna ansikte klev jag ur bilen och gav den till familjen. Jag kunde inte ha åkt iväg med gott samvete och tänkt på att pojken eventuellt hade behövt stå ute i kylan hur länge som helst för att jag var dum och egoistisk. Jag har aldrig mått så bra, av en sådan liten sak, på jättelänge.

Efter maten åkte jag iväg till The embassy. Många glada och underbara människor mötte mig med värmande kramar och glada skratt. Vi sjöng och pratade och sedan kom kvällens talare upp på scen. Cecil. Han pratade om vilket uppdrag vi hade i livet. Om den plats jag var på just nu, var den enda plats jag skulle vilja vara på. Om jag var lycklig just här, just nu.

Att vi i dagens samhälle har så lätt att stå utanför och titta IN på vårt liv istället för att leva det. Att vi ofta säger "äh, jag tar hand om det senare", eller "efter detta ska jag....". Varför inte bara njuta av stunden? varför vara ett steg framför, eller bakom, då man kan vara just HÄR? Jag insåg då, att om än att jag längtade hem, skulle jag inte vilja vara på någon annan plats just då. Omringade av alla mina vänner här i kina, som kände samma sak som jag.

Jag har inte mått såhär bra på länge. Jag säger inte att jag har mått dåligt. Men då jag är hemma är det så många andra grejer jag kan göra. Det är alltid något annat som lockar... Framtid, studier, körkort, jobb, familj... Här är det inte likadant. Jag lever tillsammans med en treåring som följer livets nycker till fullo. Ena stunden kan han vara djupt koncentrerad i någonting och *vips* vänder han på en tjugofemöring och vill göra något annat. På något sätt påverkas jag av det. jag lever för stunden och det är så skönt, för framtiden kan jag inte påverka förrän jag kommer hem.

Jag kan inte söka in till universitet eller högskola- för ansökningen har inte börjat. Jag kan inte söka jobb i sverige- för jag kan inte gå på jobbintervju, jag kan inte ta körkort- för jag kan inte gå på körlektion eller teorilektion..

Förstår ni vad jag menar? Det är så många SKA och VILL som inte går att ordna här.. så mycket jag vill göra, som kommer ordnas någon gång i framtiden, men som är så enkla att stressa upp sig för, OM man kan fixa dem... Men här, lever jag, bara för idag, med hela min energi. och det känns fantastiskt!

Jag älskar och saknar er alla därhemma. Detta inlägg var inte menat som någon kritik, utan bara som en bekräftelse på att jag mår bra, och lever livet just nu. Som jag tror att ni alla vill att jag ska göra.

Yesterday is history, tomorrow is mistery, today is a gift, that's why it's called "present" - Igår är historia, imorgon är myserium, idag är en gåva- det är därför det är kallat present (presens på engelska)

<3

Sam-passning

Idag har inte hänt så speciellt mycket.. Men, på väg ut ur bilen efter att ha lämnat Max, var jag nära på att klämma fingret i bildörren. Då jag sen skulle kliva upp i lägenheten stod där en massa militärbilar på gården.

Man kan nämligen se vem det är som äger en bil i Beijing. Vit registrerings-skylt tyder på militär. Svart registreringsskylt betyder utlänsk ägare. Är sedan Beijingtecknet rött har man immunitet. Tänk vad mycket man lärt sig ;) haha

Iallafall.. jag försökte ignorera dem, men vakterna sa till mig att jag skulle backa. Som tur var stod en av max klasskamraters föräldrar också och väntade på att försöka komma in. Hennes man kunde kinesiska, tack vare honom kom jag in genom vår port :) Då jag kommit upp på mitt rum satt jag och räknade bilarna.. 11 svarta sedanbilar, antingen volkswargen eller audi, en svart minivan och en polisbil.. Jag undrar egentligen vad det var som hänt.. den ena hissen var fast på 11:e våningen. jag får väl snoka rundor imorgon.

Då vi ätit lunch var det dags för Max och britt att åka till sandlådan. Sam har fått strikta order från läkaren att han inte får befinna sig på offentliga platser förrän han fått sin andra influensa-spruta. Så, jag och Sam hade en egen eftermiddag, vi lekte och myste och läste böcker och hade mycket trevligt. JAg har insett att Sam är en väldigt musikalisk pojke.. och jag smygtränar honom.. ( men säg ingenting till britt) :) haha

imorgon ska jag till the embassy, ska bli väldigt trevligt.. SEn ska jag passa på att få mina naglar fina och försöka hitta ett par jeans på yashow :)

Sköt om er!
<3

Färska jordgubbar och tjejkväll

Idag har nog varit den dag jag har fått gjort mest..

Dagen började med att jag lämnade max på skolan. Efter det tog jag en taxi till frukt och grönt marknaden på san yuan lee.. Där vi köpte ett kilo jordgubbar för 20 yuan.. inte dåligt elle vad sägs?
Efter det åkte jag vidare till schindlers och köpte köttfärs och kalkonbröst.. Jag kom tillbaka till lägenheten vid halv elva. Klockan elva gick jag för att hämta max, sen åt vi en god lunch för att sen gå ut i solskenet och njuta. Det var åtta grader och strålande solsken.

Vi kom in igen vid tre efter att ha varit ute i en och en halv timme. Då satte vi oss med en kopp varm choklad och såg på Pippi Långstrump och åt jordgubbar. Sen lagade vi middag och gav max och sam ett bad. Nu är klockan halv nio och Max sover.. Sam är som vanligt på party humör och kommer antagligen inte somna på någon timme ännu.

Micke är ute med ett par jobbekompisar och äter, så jag och britt har tjejkväll här hemma.. Vi har för en gångs skull en chans att se på desperate housewifes utan att behöva få skuldkänslor över att micke inte får sin dos våld han behöver för en kväll :) haha

Men jag måste säga att det har varit en lyckad dag idag. och jag känner mig väldigt duktig och någorlunda lokaliserad i Beijing nu. Jag kan nästan förklara vägen hem från de vanligaste platserna vi åker till. Det är både faschinerande men också skrämmande att tänka på att Beijing, är i storlek med Skåne. SKÅNE! och med 13 miljoner invånare.. Det är mer än sveriges befolkning på en yta av SKÅNE! och i allt detta myllret sitter jag och har precis förklarat att jag känner mig som hemma.. Borde jag idiotförklaras, eller gratuleras över att jag har överkommit stadiet "lokalsinne som guldfisk"?

ibland börjar man undra. Iallafall.. Jag pratade med min danske vän thomas idag, och han anländer till Beijing på lördag. Och någon dag i veckan ska jag introducera honom till Hard rock café Beijing. Jag tror det kommer bli roligt :)

nu ska vi som sagt sätta oss med gott samvete och se på desperate housewifes.. !

Sköt om er!
<3

TRÖTT

Usch, det märks att jag inte är lika van vid Max som vanligt. Eller så kan det vara en blandning av Jet-lag och Max.. Jag vet inte, men vad jag vet är att jag inte kommer somna halv två inatt iallafall..
Har jag tur, hinner jag skriva klart blogg-inlägget och borsta tänderna innan jag somnar.

Idag har Max varit sin första dag i skolan och alla blev jätteglada över att han var tillbaka. Klassens clown har återvänt, haha. Hans lärarinnor säger alltid "he's a happy boy- han är en glad pojke" Och jovisst, det är han definitivt :)

Elefanten på våningen ovanför har vaknat till liv igen. Vid middagen släpade de något tungt över hela golvet så att det lät som om åskan var ovanför oss.. jag tror till och med att tavlorna skallrade till. Var gång Max hör någonting från ovanvåningen säger han "Elefanten är DÄR uppe" och pekar mot taket, han lär sig snabbt den lilla killen.

Men, annars har det inte hänt SÅ mycket, Sam har rullat över från rygg till mage idag:) Duktig pojke, och han är den som är mest påverkad av jet-lagen.. Han vaknar mitt i natten och somnar inte om förrän vid två på natten och sover fram till 9.. Hoppas att han snart kommer rätt igen den lille stackaren!

Men nej, nu är det dags för nattförberedelserna!
Take care!
<3

Delirium

Idag blir inte så långt inlägg. Jag börjar bli trött och får ta chansen av att EVENTUELLT kunna somna innan klockan två på natten.

Jag var på en konsert idag, rent impulsivt pratade jag och mina tjejkompisar igår om vad de skulle göra idag.. och alla tre av dem skulle vara volontärer på konserten som var nu ikväll. Det var ett kristet engelskt rockband, i stil med U2, som spelade.. Faktiskt jättebra! :) Fast mina trumhinnor är inte lika glada på mig..

nu är det en vecka kvar till spring-festival och alla har redan börjar skjuta raketer inför det kinesiska nyåret. Jag vill inte ens fantisera om hur det blir på "nyårsafton"... Antagligen väldigt olikt sverige.

Men som sagt, dags att ta tillfället i akt att gå och lägga sig!

Vi hörs och ses!
<3

35 timmars dygn

Man måste ju börja bra om man inte skrivit på över en månad.. så jag tror att ett par bilder på mina två ganstrar kan smälta lite av irritationen :)
Men anledningen är att jag faktiskt har haft mycket att göra! Det har varit helt underbart att vara hemma igen! Många att träffa, mycket att se... om inte annat så för att andas frisk luft igen!

Jag insåg inte hur mycket det var jag egentligen förträngt förrän jag kom tillbaka igen.. Hur sega hissarna var, hur man luktade då man kom in. Jag tror att alla som läser denna blogg har någon gång luktat rök. Ni kanske stått för nära en majbrasa, varit i ett rum med en öppen spis osv.. Så luktar man VAR gång man kliver in genom dörren här i Beijing. Då jag satt i soffan nu ikväll luktade jag på mitt hår, och insåg att det stank kol.. Så jag gick in i klädkammaren för att sniffa på min jacka, jag visste att alla andras jackor förr eller senare skulle lukta likadant.. Men jag var ju inte tvungen till att hjälpa dem på traven, så jag tänkte hänga ut jackan i vår inglasade balkong. Vad jag inte insåg var att den stank värre än min jacka.. Så jag hängde den istället i tvättstugan.

Det är en av sakerna som man inte tänkte på.. Då man varit ute och gått en lång runda i Sverige kan man lukta, vad ska man kalla det för... Luft? Jord? friskt? Här.... luktar man som om man varit förste eldvaktare i en vecka av att ha varit och lämnat max på dagis som är 20 minuters gångväg (40 minuter tur och retur). Frisk luft tack!

Nej, nu ska jag inte bara klaga.. Det är faktist väldigt kul att komma tillbaka, jag förstod egentligen inte hur mycket jag hade saknat mina tjejkompisar här nere.. De frågade mig om jag ville äta middag med dem på "det hetaste pizzastället i Beijing".. (bara det tackar man väl inte nej till?) så jag åkte dit.. Såg workers stadium där bl.a. kylie minouge haft en konsert för bara en och en halv månad sen.. Och det var underbart att träffa alla igen.. Träna upp min avlagda engelska och bara prata tjejsnack.. Alla hade varit med om så mycket under jul och nyår så där var mycket att prata om.

Jag och winnie, min konstnärliga själsfrände, frågade mig innan jag åkte om jag ville stå modell för henne.. Tydligen tyckte hon att jag var det vackraste hon hade sett på länge (haha, har väldigt svårt för att se det själv, men enormt kul).. och vi bestämde att hon skulle komma hem till mig på spring festival som är om drygt en vecka.. Då kommer även thomas, ni vet min danske vän som spillde ris över mig på min förra flight hit? haha, det ska bli superkul att träffa honom igen..

Flighten hit i... förrgår gick väääldigt långsamt för min del.. Jag fick sammanlagt en timmes sömn, jag hade först ett fyrasäte för mig själv.. Men pga att flighten var så pass tom, flyttade flygvärdinnorna alla till ett yttersäte, det är alltid skönast, då slipper man "besvära" personen utanför var gång man ska sträcka på benen eller gå på toaletten..problemet var att jag satt på främsta raden.. "det är väl inget problem" tycker de flesta av er då.. Nej, kanske inte om flighten är full, det är bara det att främsta raden är den ENDA raden som inte har uppfällbara armstöd.. Sitter man på näst främsta raden kan man fälla upp armstödet och lägga sig ner..

Då min tv-monitor inte fungerade fick jag flytta till ett tvåsäte istället för fyrsäte, även det på främsta raden... De två som satt bakom mig flyttade efter middagen och hade jag vetat att de inte kommit tillbaka hade jag smugit dit, men hur pinsamt hade det inte varit om jag hade satt mig där och gjort mig iordning och de kom tillbaka.. Nej, fler pinsamma flighter vill jag inte vara med om...så jag fick iallfall lite sömn. sen lade jag mig på sängen vid 17 och sov till 19 då max kom och kittlade mig under foten och sa "jag har ätit upp ALL gröten".. han är så söt lille max.. Så om man tar bort timmen på planet och de två timmarna på kvällen hade jag ett dygn på 35 timmar innan jag la mig igår kväll.. haha, rekort hitintills tror jag :)

Nej, nu har jag banne mig gjort mitt jobb.. eller hur mamma? :) nu stänger jag ner datorn för att läsa vidare i min 759 sidor långa bok som höll mig sällskap i morse då jet-lagen gjorde mig klarvaken kl 6.30 imorse.. Vad jag var glad (ironi)..

Håll tillgodo.. hörs imorgon!
<3