Iskallt

Jag tror att detta nog har varit den kallaste dagen jag kan komma ihåg. Jag säger bara USCH för sibiriska nordanvindar.. Det är nu -11 i Beijing och med vinden blir det -21... enligt vissa beräkningar.. enligt mig- ÄR DET FÖRJÄKLA KALLT I VILKET FALL SOM!!!!!!!

Iallafall... Idag har jag... Byggt tågbana, lekt med bilar, läst bok, spelat fotboll, fixat naglarna, köpt jeans, gjort dagens goda gärning, varit på the embassy, frusit häcken av mig, och sitter nu här.. Jag har mycket att berätta idag.

Låt oss börja med Max och min fotbollsmatch. Den gick ut på att jag skulle stå på ena sidan av korridoren och Max på den andra. Som de flesta vet är jag snedfotad, iallafall då jag spelar fotboll, så bollen kom inte alltid där Max ville att den skulle komma. Han blev väldigt irriterad över att bollen både träffade skostället och väggen (det ska dock tilläggas att det slog på en decimeter åt båda hållen). Efter det var jag väldigt noga med att träffa där Max tillät. Men att HAN sedan kunde sparka så jag fick springa runt halva vardagsrummet var bara roligt. Han är för go´, men ibland räcker inte tålamodet :P

klockan tre var jag ledig, och jag åkte iväg till Yashow, en klädesmarknad. Resan dit tog 40 minuter pga av trafik-köer, vilket inte var lika roligt. Jag vandrade runt i en halvtimme, köpte ett par jeans, men kände mig ganska snart som en sardin i en sardinburk, och flydde fältet för att sätta mig i en stor, bekväm, RYMLIG fåtölj och få manikyr!... mmmm, livet :) Efter en timmes fixande och massage och andra lyxigheter begav jag mig av ut till parkeringsplatsen för att hitta en taxi.. Vad jag inte insåg var att vinden hade blivit ännu värre än då jag åkte, så där fanns praktiskt taget INGA taxi's att hitta. Då jag väl fick tag på en var det en familj på två äldre damer och en liten pojke som ville ha samma taxi.

Först hade jag tänkt sätta mig i den och vara den egoistiska person som man behöver vara i dagens Beijing. Men efter att ha sett pojkens frusna, trötta och ledsna ansikte klev jag ur bilen och gav den till familjen. Jag kunde inte ha åkt iväg med gott samvete och tänkt på att pojken eventuellt hade behövt stå ute i kylan hur länge som helst för att jag var dum och egoistisk. Jag har aldrig mått så bra, av en sådan liten sak, på jättelänge.

Efter maten åkte jag iväg till The embassy. Många glada och underbara människor mötte mig med värmande kramar och glada skratt. Vi sjöng och pratade och sedan kom kvällens talare upp på scen. Cecil. Han pratade om vilket uppdrag vi hade i livet. Om den plats jag var på just nu, var den enda plats jag skulle vilja vara på. Om jag var lycklig just här, just nu.

Att vi i dagens samhälle har så lätt att stå utanför och titta IN på vårt liv istället för att leva det. Att vi ofta säger "äh, jag tar hand om det senare", eller "efter detta ska jag....". Varför inte bara njuta av stunden? varför vara ett steg framför, eller bakom, då man kan vara just HÄR? Jag insåg då, att om än att jag längtade hem, skulle jag inte vilja vara på någon annan plats just då. Omringade av alla mina vänner här i kina, som kände samma sak som jag.

Jag har inte mått såhär bra på länge. Jag säger inte att jag har mått dåligt. Men då jag är hemma är det så många andra grejer jag kan göra. Det är alltid något annat som lockar... Framtid, studier, körkort, jobb, familj... Här är det inte likadant. Jag lever tillsammans med en treåring som följer livets nycker till fullo. Ena stunden kan han vara djupt koncentrerad i någonting och *vips* vänder han på en tjugofemöring och vill göra något annat. På något sätt påverkas jag av det. jag lever för stunden och det är så skönt, för framtiden kan jag inte påverka förrän jag kommer hem.

Jag kan inte söka in till universitet eller högskola- för ansökningen har inte börjat. Jag kan inte söka jobb i sverige- för jag kan inte gå på jobbintervju, jag kan inte ta körkort- för jag kan inte gå på körlektion eller teorilektion..

Förstår ni vad jag menar? Det är så många SKA och VILL som inte går att ordna här.. så mycket jag vill göra, som kommer ordnas någon gång i framtiden, men som är så enkla att stressa upp sig för, OM man kan fixa dem... Men här, lever jag, bara för idag, med hela min energi. och det känns fantastiskt!

Jag älskar och saknar er alla därhemma. Detta inlägg var inte menat som någon kritik, utan bara som en bekräftelse på att jag mår bra, och lever livet just nu. Som jag tror att ni alla vill att jag ska göra.

Yesterday is history, tomorrow is mistery, today is a gift, that's why it's called "present" - Igår är historia, imorgon är myserium, idag är en gåva- det är därför det är kallat present (presens på engelska)

<3