Varför är det så att vissa gör mer pinsamma saker än andra? Är det så att då vi föds har vi ett konto som heter pinsamma händelser. Ju mer pinsamma saker vi gör i vår barndom, desto mer pinsamma saker gör vi då vi är äldre och INSER att det vi gör är pinsamt? Men då måste jag fan i mig snart ha använt upp mitt konto.. för idag tar ändå priset!
Allting var bra fram tills dess att jag skulle åka hem från halmstad.
Jag varken snubblade eller ramlade på perrongen, vilket är ganska ovanligt för att heta linda där tydligen ena foten är större än den andra, för jag lyckas alltid ramla vid fel tillfälle.. det har mitt knä erfarenhet av, 3 asfaltsbitar i knät är inte att leka med. Men iallfall. över till dagens händelser. Det var alltså så att då tåget kom, var det knökfullt och inga fyrasäte var lediga.. suck. Det fick bli ett trångt tvåmanna säte istället. Bredvid mig satte sig två killar.. som pratade om att de gick på halmstad högskola och bla bla bla.. jag satte i hörlurarna i öronen och försökte koncentrera mig på min underbart roliga bok om florence nightningale *ironin flödar*
Då tåget äntligen anlänt till ängelholm märkte jag att killen bredvid mig också skulle av och väntade snällt till jag rest på mig och gått ut i gången för att sedan följa efter och stiga av. Då insåg jag att mitt linne kasat upp och jag visade hela rumpan för tåget.. så smidigt jag kunde utan att bli tomat försökte jag dra ner linnet då jag klivit av.. men alla tjejer vet att då man "smidigt" ska dra ner ett linne, blir som om man ska dra ner det med boxhandskar.. alltså inte smidigt alls..
Med det i bagager satte jag mig så fort jag kunde på en bänk på stationen för att inte göra mer felsteg idag.. Tåget mot kattarp kom äntligen och jag klev på, började gå hemåt och insåg 500 meter innan jag är hemma att "faan.. jar har inga nycklar."
som de flesta redan vet är jag den mest klumpiga personen på denna jord, vilket gör att mamma inte heelt litade på att jag kunde ha en nyckel utan att bli av med den om jag bodde först hos sofia och sen hos per.. vad hon glömde var att jag skulle komma hem idag och hade alltså inte lagt ut en nyckel till mig..
kort och gott. Jag var UTELÅST UR MITT EGET HEM!! Hade det nu bara varit så att det var en vanlig dag hade det inte varit så hemskt. Men från att inte ha ätit något på hela dagen (nej, per jag ville inte rota i ditt kylskåp i morse), visat rumpan för hela halmstadtåget så hade detta inte varit hela världen.. meeeen.. det var det!
Så, jag ringde mamma, upptaget..
Jag ringde pappa, inget svar och sedan upptaget
Jag ringde jonas.. inget svar
VARFÖR SVARAR INGEN DÅ JAG VÄL BEHÖVER DEM??
till slut fick jag tag på mamma.. men tydligen kunde inte hon komma ifrån förrän tidigast tre (klockan var nu halv två och jag hade uppå alltihop blivit enormt kissnödig!) Jag ringde ett desperat samtal till jonas för att sedan böna och be på mina bara knän för att han skulle köra till mammas jobb och hämta nyckel åt mig.. Och snäll som han är efter att ha sagt "snääääääälla Jooooonas" så gjorde han det..
Klockan två kom jag äntligen innanför dörren och kunde kissa.. Vad jag DÅ insåg. vilket nästan var mer pinsamt var att jag hade en maska på mina leggins..
Nu tänker säkert ni.. "jaha.. vadådå?" Jo. men ha i åtanke att jag nu insåg att denna maskan sitter på RUMPAN!! Den rumpan som hela tåget såg! Och tjejer.. gissa vilken färg jag så lämpligt hade på trosorna.. Jo.. VITA!
Alltså.. summering.. en kille som går på halmstad högskola har alltså förutom att se min rumpa.. också sett mina fina vita trosor. En person som jag alldeles säkert kommer möta igen!
Kan ingen bara förbarma sig och komma till kattarp och ge mig ett skott i pannan??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar