Andra dagen på central introduktionen var bättre.. jag fick mer sömn under natten och dagen kändes inte lika lång.. fick bara ett anfall av trötthet istället för 2000 som igår.
Efter intoduktionen mötte ÄSMÄ upp mig på stora torg då jag köpte kvällsmat och glass.. du är inte bra för min plånbok gumman :)
Sen gick vi hem till mig och såg på "made of honour" då jag tyvärr somnade under min underbara lisebergsfilt! definitivt värd sina 150 kr!
Sen fick vi ett spontananfall igen och gick ner till gunillaparken och gungade.. Väl inne mitt i gungandet kom vi osökt in på killar.
vi är väldigt få i klassen som inte har pojkvänner/fästmän/sambos vilket gör oss singlar lite stressade..
Det är ju NU man vill ha någon.. långa sena sommarkvällar vid stranden.. vi såg ett mycket gulligt par vid en brygga i halmstad.. de hade picnic och tjejen satte sig grensle över sin kille och de var sååå söta.. till slut pallade jag och asma inte mer så vi gick.. kalla oss bitterfittor.. men ibland blir det bara för mycket
Jag är så avis på alla som hittat "den rätte".. visst fine, det kanske inte är den rätte för alltid.. men de är jäkligt lyckliga just nu.. de har någon att mysa med.. någon att ringa till.. någon att säga "han är min"
Jag vill ha :
* någon som skriver ett sms och säger "jag tänker på dig"
* Någon som ringer upp mig direkt då vi lagt på för att säga "jag ville bara höra din röst en gång till innan jag somnar"
* Någon som säger "du är min och jag vill bara ha dig"
* Någon som håller mig i handen då vi går på stan
* någon som håller om mig då jag sover
* Någon som trots mina nycker och galna anfall fortfarande vill följa med på min upptåg
* Någon som plingar på för att ge mig en sista puss då han precis gått hem
* Någon som jag är två med.. inte bara "linda kommer ikväll" utan "linda och NN kommer ikväll." att jag är TVÅ och inte en på en fest
* Någon som hämtar mig då jag vill hem mitt i natten
* någon att ringa bara för att få en sista kram mitt i natten då saknaden blir för stor
osv osv
mycket av detta GÅR att göra med en vän.. jag menar spontaniteten flödar mellan mig och asma och våra tokiga upptåg.. men.. det ÄR INTE SAMMA SAK!!
Jag älskar mina vänner och älskar att de är där.. men det är inte samma känsla som att vara kär
som att vara älskad
som att vara saknad
som att vara ETT med en kille som man tycker om
*DET ÄR INTE SAMMA SAK!!*
Just nu är jag enormt övertrött. jag har ex antal timmars sömn att ta igen och då blir jag filosofisk och halvdeprimerad.. och just nu vill jag inte höra
"det kommer då du minst anar det"
"det finns en för dig där ute med"
"sluta leta så hittar du honom"
"jag känner på mig att det finns någon för dig med"
JAHA!! men vad hjälper det mig NU??
vad ger det mig?
JAg får ingen att krama om inatt mer än isbjörn och mina dammråttor under sängen
DET HJÄLPER INTE!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar