slutsats

Efter en HEMSK, HEMSK!!! natt vaknade jag för att varken veta ut eller in med mina känslor.

Efter det förra blogginlägget åt jag en jättegod middag som Marcus, the masterchef, lagat åt oss.. Pepparbiff, ungstekta grönsaker, sås och smoothie till maten. Underbart gott!
Sen var det melodifestvaldags då vi satt tätt intill varandra med hans ben i mitt knä, supermysigt, men oh så blandade känslor.

Kvällen avslutade med att vi såg en seg film och satt långt ifrån varandra, känslorna snurrade och till sist då jag inte klarade av spänningen längre bad jag om ursäkt om jag pressat honom...
han ställde sig vid fönstret, såg på mig, sa att det inte var någon fara, släckte lampan och gick och la sig.. :S:S:S vad tolkar man det som?

ingen av oss somnade förrän kl 1.. jag hörde hur han snurrade runt i sin säng och jag fick ingen ro i min bäddsoffa.. Det enda jag ville var att krypa ner i hans säng, lägga mig på hans arm och prata ut om vafan det är som händer!!

Till slut, vid typ.. halv två somnade jag av utmattning och hjärntvättning..

Halv 8 vaknade jag nästa morgon, förstörd och totalt frustrerad över mina känslor och hans grannar som började lägga golv vid halv åtta på morgonen en SÖNDAGMORGON!!

Marcus kom insläntande vid 8 och frågade om jag ville vara medbrottsling och sno en bazooka... gärna för mig om den skulle användas för hans grannar..
Vi såg på lite tecknat och allt kändes förvånansvärt lugnt..

han såg på mig som han aldrig sett på mig förr.. och jag var mer frustrerad än någonsin

Vid frukosten såg vi på vänner och åt i tystnad, jag gick och duschade och skulle packa min väska för att ha något att göra.. då stor han och såg på hela tiden.. med samma blick som tidigare på morgonen

Då jag var färdigpackad satte jag mig i soffan med honom.. då la han armen om mig och började prata! ÄNTLIGEN!

Efter lite lirkande kom han fram till att jag var den mest fantastiska människa han någonsin mött, men efter en jobbig vinter med både en förjävlig flytt, familjeproblem och psykisk ohälsa sa han att det var "fel tillfälle" för oss att starta ett förhållande. han ville inte riskera mitt nuvarande välmående med att han mådde dåligt.
han ville hellre ha mig som vän och som stöd för att sedan kunna ge mig den närhet och ömhet som jag förtjänar. Det hade ingenting med mig att göra, för jag var så bra som jag kunde vara mot honom, men han ville inte göra mig illa..

Detta var som en klackspark i magen men samtidigt med enorm respekt för att han faktiskt erkände att han inte mådde bra. att han inte ville gå in 99 procent utan verkligen 110 procent för det var jag VÄRD!.. shit, någon inser att jag är värd det bästa

Efter en otroligt mysig stund i soffan var vi tvugna till att ta oss ner i stan för att inte missa mitt tåg.. vi åkte spårvagn in till stan då vi pratade en massa, såg på varandra en massa och allmänt njöt av varandras sällskap.

då vi kom till centralstationen tog vi en kaffe och pratade ännu mer.. ångrade att vi inte varit såhär öppna och mysiga tidigare i helgen och då han hjälpte mig in i tåget med mina grejor gav han mig en kram som aldrig ville ta slut. han strök mig över håret, gav mig en puss på halsen och kramade mig ännu hårdare..

Senare skickade han ett sms där han skrev att han saknade mig, att hans lägenhet var otroligt tom utan mig och att han inte ville att helgen skulle ta slut. Förklarade ännu mer att om omständigheterna varit annorlunda hade han inte tvekat en sekund på att bli tillsammans med mig. Men med respekt för mig, mina känslor och för att jag var värd det bästa var det bäst att han tog tag i sitt eget liv innan han ville blanda in mig. Men att han aldrig vill förlora mig

Suck, massa känslor, massa förvirring och massa fjärilar i magen!

What to do, what to do?

hoppas min röra blev någorlunda uttrasslad! :) haha!

en underbar helg, med stora förhoppningar och längtan till nästa gång vi ses!
det blir inte alltid som man tänkt sig, ibland blir det bättre! :)