Ännu en gång har jag inte skrivit på urlänge. Jag vet inte varför jag inte kan få in det som en vana.
Nu har mamma och jonas kommit och åkt igen. Deras tio dagar kändes som... 2 sammanlagt, tiden gick så groteskt fort! Det är väl som man säger att tiden går fort då man har roligt.
Just nu sitter jag i Buissnes loungen på Beijing Capital Airport med Micke, tack vare honom kom jag in hit :) Tack vare honom fick jag även hem all min packning som jag samlat på mig under 6 månaders vistelse i Beijing. Han hade 50 kg som han fick ta och jag fick ta 20 kg. Tillsammans fick vi alltså ha 70. Min packning blev 52 och hans blev 18 :P haha, tur att jag hade honom. :)
Igår hade mina vänner avskeds fest för mig hos en gemensam vän. Den var väldigt trevlig. Många skratt och någon tår. Idag ska jag som ni säkert förstår hem igen. Jag tror inte att max ännu förstått att jag inte kommer tillbaka igen. Han är van vid att Micke åker hit och dit och kommer hem med en present. Men om då inte jag också kommer med hem? Att jag stannar kvar i sverige?
Det kommer bli väldigt tomt utan mina två små pojkar. Och jag tror att Max kommer sakna mig mest. JAg fällde nästan en tår då jag skulle säga hejdå till britt och max idag. JAg tror inte att JAG insett att jag inte ska åka tillbaka :P
Beijings flygplats är den Största jag någonsin sett.. Kastrup är stor, men denna.. är (enligt micke) groteskt stor. Man måste åka tåg från inchekningen till alla Gates.. och tåget tar 5 minuter.. TÅG!!! :O SEn promenerar man runt i själva flygplatsen i 25 minuter innan man kommer till sin gate. På vägen dit ser man kinesiska dansare utklädda till hästar, åsnor, sminkade som attan och annat kul. Nej, en väldigt intressant plats.
Men nu ska jag surfa runt på lite andra platser.. :)
SEs om några timmar..
<3
24 februari 2009
12 februari 2009
jag glömmer aldrig ett ansikte
Både idag och igår hände det något ganska roligt. För att ni ska förstå måste jag dra bakgrundsfaktan..
För nån månad sen när jag var ute på min joggingtur i parken stoppade en kille mig och frågade om jag hade bråttom hem.. han ville nämligen prata lite.. och social som jag är stannade jag och pratade med honom.. Längre in i konversationen visade det sig att han ville gå ut på date med mig.. men det var jag inte ett dugg intresserad av.. och för att bli av med honom gav jag ut mitt nummer och jag fick hans (nu i efterhand kom jag på att jag kunde använt ett telefonförsäljarnas nummer.. men så smart var jag inte då.. mitt uppe i varv efter en joggingtur och trött som ett as.. hrm, fungerar hjärnan som den ska då?)
Iallafall.. han började såklart skicka sms till mig.. hade förstått mitt namn fel osv.. så han hade nog inte lyssnat så noga.. thank god! .. Men, då han började skriva saker som att han ville träffa mig osv så lade jag korten på bordet och låtsades vara min pappa från början.. spelade som om jag inte visste vem han var och bad honom lämna sin dotter ifred.. Då killen FRIADE TILL MIG genom min "pappa" lade jag in dödsstöten "no, i'm not DATING my daughter.. but, you're not either.. and you're definetely not gonna marry her.. so back off! " och den dess hörde jag inte av honom förrän igår..
Då han ÄNNU EN GÅNG var i parken.. dock innanför ett av stängslen som var runt en fotbollsplan.. men han kände igen mig och ropade efter mig.. som tur var joggade jag och spelade som om jag inte hört honom.. men fatta läskigt.. efter flera månader kommer han fortfarande ihåg hur jag såg ut :S örk.. han hette henry tror jag.. äcklig typ iallafall.. men han har ännu inte skickat sms.. så jag vet inte om han trodde att han såg fel eller något.. eller så kanske han inte vågade skicka sms till min pappa :P
Idag hände en liknande incident. För någon vecka sen var jag på 798, ett konstnärsområde med olika gallerior osv med tre kompisar. då vi var där körde en kille förbi på en harley davidsson som tutade på oss och vinkade. jag tänkte inte mer på det, tänkte väl att det var för att han ville imponera eller något.
Idag då jag skulle ut och shoppa mötte jag en kille i hissen. Jag tror jag har mött honom någon gång i entredörren men inte lagt märke till honom mer än att han var blond, västerlänning och kunde engelska.. Men, tydligen kände han mig. för det var nämligen HAN som tutade på mig då vi var på 798. ibland är det läskigt hur olika man lägger märke till folk. han kände igen mig så pass mycket efter bara ett par gånger vi mötts att han kunde känna igen mig på ett stort ställe som 798... Men visst västerlänningarna sticker ut.. och då man bor i samma hus kanske man lägger märke till varandra mer..
vissa säger ju "jag glömmer aldrig ett ansikte".. han kanske var en sådan ...
nu ska jag snart iväg till the embassy.. ska bli underbart att träffa alla igen :)
Idag regnar det förresten.. första dagen på tre månader. Jag och britt skrattade åt det idag.. i sverige blir man förvånad om det är TORRT första gången på 3 månader.. här REGNAR det var tredje månad.
<3
För nån månad sen när jag var ute på min joggingtur i parken stoppade en kille mig och frågade om jag hade bråttom hem.. han ville nämligen prata lite.. och social som jag är stannade jag och pratade med honom.. Längre in i konversationen visade det sig att han ville gå ut på date med mig.. men det var jag inte ett dugg intresserad av.. och för att bli av med honom gav jag ut mitt nummer och jag fick hans (nu i efterhand kom jag på att jag kunde använt ett telefonförsäljarnas nummer.. men så smart var jag inte då.. mitt uppe i varv efter en joggingtur och trött som ett as.. hrm, fungerar hjärnan som den ska då?)
Iallafall.. han började såklart skicka sms till mig.. hade förstått mitt namn fel osv.. så han hade nog inte lyssnat så noga.. thank god! .. Men, då han började skriva saker som att han ville träffa mig osv så lade jag korten på bordet och låtsades vara min pappa från början.. spelade som om jag inte visste vem han var och bad honom lämna sin dotter ifred.. Då killen FRIADE TILL MIG genom min "pappa" lade jag in dödsstöten "no, i'm not DATING my daughter.. but, you're not either.. and you're definetely not gonna marry her.. so back off! " och den dess hörde jag inte av honom förrän igår..
Då han ÄNNU EN GÅNG var i parken.. dock innanför ett av stängslen som var runt en fotbollsplan.. men han kände igen mig och ropade efter mig.. som tur var joggade jag och spelade som om jag inte hört honom.. men fatta läskigt.. efter flera månader kommer han fortfarande ihåg hur jag såg ut :S örk.. han hette henry tror jag.. äcklig typ iallafall.. men han har ännu inte skickat sms.. så jag vet inte om han trodde att han såg fel eller något.. eller så kanske han inte vågade skicka sms till min pappa :P
Idag hände en liknande incident. För någon vecka sen var jag på 798, ett konstnärsområde med olika gallerior osv med tre kompisar. då vi var där körde en kille förbi på en harley davidsson som tutade på oss och vinkade. jag tänkte inte mer på det, tänkte väl att det var för att han ville imponera eller något.
Idag då jag skulle ut och shoppa mötte jag en kille i hissen. Jag tror jag har mött honom någon gång i entredörren men inte lagt märke till honom mer än att han var blond, västerlänning och kunde engelska.. Men, tydligen kände han mig. för det var nämligen HAN som tutade på mig då vi var på 798. ibland är det läskigt hur olika man lägger märke till folk. han kände igen mig så pass mycket efter bara ett par gånger vi mötts att han kunde känna igen mig på ett stort ställe som 798... Men visst västerlänningarna sticker ut.. och då man bor i samma hus kanske man lägger märke till varandra mer..
vissa säger ju "jag glömmer aldrig ett ansikte".. han kanske var en sådan ...
nu ska jag snart iväg till the embassy.. ska bli underbart att träffa alla igen :)
Idag regnar det förresten.. första dagen på tre månader. Jag och britt skrattade åt det idag.. i sverige blir man förvånad om det är TORRT första gången på 3 månader.. här REGNAR det var tredje månad.
<3
7 februari 2009
Ett rum med utsikt
Nu sitter jag här, i min fönsterkarm (en sådan bred fönsterkarm där vi lagt en madrass och som är perfekt att sitta i... sådan har jag önskat mig sen alla filmer jag sett den i :) haha ). På 27:e våningen en vårdag i februari.. Det låter sjukt att säga det, men vi hade upp mot 13 grader varmt idag. Strålande solsken, blå himmel och "ren" luft. (ren för att vara Beijing, men fortfarande ex antal procent mer föroreningar än maxvärdet i Sverige). nu är klockan nio på kvällen och det är fortfarande 6 grader varmt.
Jag har precis tagit en lång dusch efter en halvtimmes joggingtur i parkerna i området. underbart skönt att komma igång igen, det är detta jag har väntat på. Jag har varit grinig ett tag nu bara för att det har varit så förbaskat tjockt varje dag. Man har bott som i en bomullstuss.. Max och jag har inte varit ute på över en vecka, och sam har inte varit ute sen de var i sverige. Så ÄNTLIGEN kom en fin dag. :)
Så idag var jag och sam ute i 1,5 timme i förmiddags, efter lunch åkte jag iväg till ett område som heter 798 med Winnie, Maggie och Vincent. 798 är ett "konstkvarter" med en massa utsällningslokaler, målningar, grafitti, "pimpade" bussar och bilar och allmänt häftigt :) jag åkte hem vid sex, åt middag och nu har jag varit ute och sprungit. Har varit en underbar dag
imorgon fyller micke år, så då blir det lunch på den underbara restaurangen SALT, sen ska jag träffa Alida och sen.... middag med familjen antagligen..
nu är det bara en vecka till Jonas och Mamma kommer. ska bli jättekul! :)
<3
Jag har precis tagit en lång dusch efter en halvtimmes joggingtur i parkerna i området. underbart skönt att komma igång igen, det är detta jag har väntat på. Jag har varit grinig ett tag nu bara för att det har varit så förbaskat tjockt varje dag. Man har bott som i en bomullstuss.. Max och jag har inte varit ute på över en vecka, och sam har inte varit ute sen de var i sverige. Så ÄNTLIGEN kom en fin dag. :)
Så idag var jag och sam ute i 1,5 timme i förmiddags, efter lunch åkte jag iväg till ett område som heter 798 med Winnie, Maggie och Vincent. 798 är ett "konstkvarter" med en massa utsällningslokaler, målningar, grafitti, "pimpade" bussar och bilar och allmänt häftigt :) jag åkte hem vid sex, åt middag och nu har jag varit ute och sprungit. Har varit en underbar dag
imorgon fyller micke år, så då blir det lunch på den underbara restaurangen SALT, sen ska jag träffa Alida och sen.... middag med familjen antagligen..
nu är det bara en vecka till Jonas och Mamma kommer. ska bli jättekul! :)
<3
6 februari 2009
meningen av ord
Vi föds, vi lever och vi dör.. det är livets gång.. enligt många. Vad många dock inte berättar är att vi påverkas. Vi påverkas av andras födsel, av andras liv och av andras död. Andras anhöriga, närstående, inte lika närstående men ändå kännande.
Problemet är, att om än du inte kände personen, känner du NÅGON som kände NÅGON som dog. just nu stämmer det in på mig. inom loppet av en vecka har två av mina kompisars närstående gått bort. Först en tjejkompis mamma, och sedan igår, min nära väns bästa kompis.Jag kände dock ingen av personerna, men påverkas pga av att mina vänner inte är som de brukar.
Jag vet inte vad jag ska prata om. OM jag ska prata med dem, eller om jag ska låta dem vara ifred. Det sjukaste är att jag kan känna stämningen de känner på över 700 mils avstånd. jag kan känna deras smärta, sorg och otroliga kamp över att möta nästa dag. och vad kan jag göra? Säga den vanliga meningen: "jag beklagar sorgen, jag finns här om du behöver mig". De välanvända orden som har sagts i generationer efter generationer men som jag just i denna stund ska ge någon liten lindring. Men jag hoppas som sagt att de vet att jag finns här. Att dom vet att jag önskar att jag kunde sitta bredvid dem och låta dem gråta ut på min axel. att de vet, att jag tänker på dem, mer än någonsin... Jag hoppas att tankar kan färdas 700 mil till dem, till deras hjärtan och ge dem lite mer hopp och styrka. Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden så de får säga de sista orden som de nu önskar att de hade sagt. Att de kunde få tala om hur mycket de älskade personen.. Vilket de nu hoppas att personen visste...
Det mest skrämmande är, att jag VET att det någon gång, långt i framtiden (önskar jag) kommer vara JAG som kommer få höra de orden.. De för mig uttjatade orden, eftersom att jag känner mig hjälplös. Men förhoppningsvis kommer jag se dem på ett annat sätt då... Kanske kommer jag vara vara tacksam för att mina vänner säger dem. Och kanske kommer jag tänka tillbaka på den gången då jag själv sa dem till någon annan fastän att jag kände mig så hjälplös som jag gjorde... den där kvällen i Beijing i februari.
<3
Problemet är, att om än du inte kände personen, känner du NÅGON som kände NÅGON som dog. just nu stämmer det in på mig. inom loppet av en vecka har två av mina kompisars närstående gått bort. Först en tjejkompis mamma, och sedan igår, min nära väns bästa kompis.Jag kände dock ingen av personerna, men påverkas pga av att mina vänner inte är som de brukar.
Jag vet inte vad jag ska prata om. OM jag ska prata med dem, eller om jag ska låta dem vara ifred. Det sjukaste är att jag kan känna stämningen de känner på över 700 mils avstånd. jag kan känna deras smärta, sorg och otroliga kamp över att möta nästa dag. och vad kan jag göra? Säga den vanliga meningen: "jag beklagar sorgen, jag finns här om du behöver mig". De välanvända orden som har sagts i generationer efter generationer men som jag just i denna stund ska ge någon liten lindring. Men jag hoppas som sagt att de vet att jag finns här. Att dom vet att jag önskar att jag kunde sitta bredvid dem och låta dem gråta ut på min axel. att de vet, att jag tänker på dem, mer än någonsin... Jag hoppas att tankar kan färdas 700 mil till dem, till deras hjärtan och ge dem lite mer hopp och styrka. Jag önskar att jag kunde dra tillbaka tiden så de får säga de sista orden som de nu önskar att de hade sagt. Att de kunde få tala om hur mycket de älskade personen.. Vilket de nu hoppas att personen visste...
Det mest skrämmande är, att jag VET att det någon gång, långt i framtiden (önskar jag) kommer vara JAG som kommer få höra de orden.. De för mig uttjatade orden, eftersom att jag känner mig hjälplös. Men förhoppningsvis kommer jag se dem på ett annat sätt då... Kanske kommer jag vara vara tacksam för att mina vänner säger dem. Och kanske kommer jag tänka tillbaka på den gången då jag själv sa dem till någon annan fastän att jag kände mig så hjälplös som jag gjorde... den där kvällen i Beijing i februari.
<3
4 februari 2009
bubbelvärld
jag som trodde att jag kunde fly från verkligheten.. men tji fick jag. Jag insåg nyss att verkligheten hann ifatt mig i förrgår... av en händelse pratade jag, micke och britt och högskoleprovet vid matbordet. efter middagen och då jag diskat (duktiga jag) satte jag mig vid datorn och knappade in "högskoleprovet" på google.
Det visade sig att sista ansökningsdagen var den 15:e februari.. alltså söndag nästa vecka. Vilken jäkla bonnatur att jag kollade upp det, annars hade jag stått i mars med skägget i brevlådan och insett att "hoppsan, jag kan inte söka in mer än på mina gymnasiebetyg, och kvoten för högskoleprovet är högre"
Allt jag inte tänkt på då jag har varit här kommer helt plötsligt finnas framför mig mom... 3 veckor :S snacka om att jag måste njuta till fullo av min bubbelvärld. :P
<3
Det visade sig att sista ansökningsdagen var den 15:e februari.. alltså söndag nästa vecka. Vilken jäkla bonnatur att jag kollade upp det, annars hade jag stått i mars med skägget i brevlådan och insett att "hoppsan, jag kan inte söka in mer än på mina gymnasiebetyg, och kvoten för högskoleprovet är högre"
Allt jag inte tänkt på då jag har varit här kommer helt plötsligt finnas framför mig mom... 3 veckor :S snacka om att jag måste njuta till fullo av min bubbelvärld. :P
<3
2 februari 2009
Jag fick förresten en del bilder från min danske vän thomas. Då vi var nere vid hou-hai fotade han tydligen mig och jesper då de tände på ett helt band med smällare. en väldigt... charmig bild måste jag säga ;)
Igår var dock ingen charmig dag för mig. Därför jag inte skrev ett inlägg.
Igår natt/morse vaknade jag kl 3 på natten av att jag hade en lusig dröm. Jag vandrade runt på en tunnelbanestation som var kantad av Paket. Vissa paket innehöll mina vänner och andra materiella saker såsom gosedjur osv. Det hela gick ut på att jag skulle plocka med mig paket hem. Men paketen gav mig speciella känslor då jag tog dem. vissa fick mig att må dåligt, riktigt "må illa" dåligt, och andra fick det att försvinna.
Vad jag inte insåg förrän jag vaknade var att detta var hur jag mådde. Jag mådde förfärligt illa och min mage vände sig ut och in, så jag rusade in på toaletten. utan att ge för många detaljer, fortsatte detta fram till 10 på morgonen. i början var det var 20:e minut, då min mage var tom och jag bara hade vatten i magen var det var timme. Och därimellan hann jag nog få lite vila mellan illamående-attackerna.
Fram emot 14 då britt och micke kom hem från deras lunch på SALT (max hade namnsdag så de passade på att ta tillfället i akt att äta en god lunch)provade jag att äta lite bröd som de tagit med sig hem. Jag åt långsamt eftersom att jag var rädd att maten inte skulle stanna kvar. Jag somnade runt 16 och vaknade igen vid 18 då mamma ringde och britt frågade mig om jag ville äta middag med dem eller sova vidare. Jag valde att äta, tänkte för min egen skull.. Så jag gjorde te, en skiva rostat bröd och lite buljong.
På kvällen, runt 20 började jag bli hungrig igen, så jag tog en tallrik flingor och satte mig för att se på Jessie stone, en kriminalserie som vi börjat se på. Sen somnade jag vid 23 och sov som en stock hela natten.
En bra sak med att vara sjuk är att man har tid att se på film. Jag har sett på pippi, madicken, barnen i bullerbyn. en total nostalgitripp! :) haha
Men att detta är första gången jag är sjuk är ganska fantasiskt om man tänker på hur många taxibilar jag gått in och ut ur, alla kundvagnar, shoppingkassar, dörrhandtag. Usch, bara tanken får mig att vilja ha på mig gummihandskar hädanefter.
Idag mår jag bättre, jag har kunnat äta och mådde inte illa då jag vaknade. Tyvärr är jag väldigt öm i hela kroppen, speciellt nedre magen och halsen. Men antagligen är det väl ett bevis på hur hårt min kropp jobbade under 7 timmar. Jag är bara glad att jag inte mår illa!
Tack för alla fina sms som jag fick igår :)
<3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)