jag glömmer aldrig ett ansikte

Både idag och igår hände det något ganska roligt. För att ni ska förstå måste jag dra bakgrundsfaktan..

För nån månad sen när jag var ute på min joggingtur i parken stoppade en kille mig och frågade om jag hade bråttom hem.. han ville nämligen prata lite.. och social som jag är stannade jag och pratade med honom.. Längre in i konversationen visade det sig att han ville gå ut på date med mig.. men det var jag inte ett dugg intresserad av.. och för att bli av med honom gav jag ut mitt nummer och jag fick hans (nu i efterhand kom jag på att jag kunde använt ett telefonförsäljarnas nummer.. men så smart var jag inte då.. mitt uppe i varv efter en joggingtur och trött som ett as.. hrm, fungerar hjärnan som den ska då?)

Iallafall.. han började såklart skicka sms till mig.. hade förstått mitt namn fel osv.. så han hade nog inte lyssnat så noga.. thank god! .. Men, då han började skriva saker som att han ville träffa mig osv så lade jag korten på bordet och låtsades vara min pappa från början.. spelade som om jag inte visste vem han var och bad honom lämna sin dotter ifred.. Då killen FRIADE TILL MIG genom min "pappa" lade jag in dödsstöten "no, i'm not DATING my daughter.. but, you're not either.. and you're definetely not gonna marry her.. so back off! " och den dess hörde jag inte av honom förrän igår..

Då han ÄNNU EN GÅNG var i parken.. dock innanför ett av stängslen som var runt en fotbollsplan.. men han kände igen mig och ropade efter mig.. som tur var joggade jag och spelade som om jag inte hört honom.. men fatta läskigt.. efter flera månader kommer han fortfarande ihåg hur jag såg ut :S örk.. han hette henry tror jag.. äcklig typ iallafall.. men han har ännu inte skickat sms.. så jag vet inte om han trodde att han såg fel eller något.. eller så kanske han inte vågade skicka sms till min pappa :P


Idag hände en liknande incident. För någon vecka sen var jag på 798, ett konstnärsområde med olika gallerior osv med tre kompisar. då vi var där körde en kille förbi på en harley davidsson som tutade på oss och vinkade. jag tänkte inte mer på det, tänkte väl att det var för att han ville imponera eller något.

Idag då jag skulle ut och shoppa mötte jag en kille i hissen. Jag tror jag har mött honom någon gång i entredörren men inte lagt märke till honom mer än att han var blond, västerlänning och kunde engelska.. Men, tydligen kände han mig. för det var nämligen HAN som tutade på mig då vi var på 798. ibland är det läskigt hur olika man lägger märke till folk. han kände igen mig så pass mycket efter bara ett par gånger vi mötts att han kunde känna igen mig på ett stort ställe som 798... Men visst västerlänningarna sticker ut.. och då man bor i samma hus kanske man lägger märke till varandra mer..

vissa säger ju "jag glömmer aldrig ett ansikte".. han kanske var en sådan ...


nu ska jag snart iväg till the embassy.. ska bli underbart att träffa alla igen :)


Idag regnar det förresten.. första dagen på tre månader. Jag och britt skrattade åt det idag.. i sverige blir man förvånad om det är TORRT första gången på 3 månader.. här REGNAR det var tredje månad.

<3